Jag tror - eller egentligen - jag vet, att jag trivs jättebra allena.
Helt bara med mig själv. För mig själv.
Och emellan får jag angst när jag inte får vara för mig själv.
Det är ju inte så, att jag har nåt speciellt för mig. Jag bara gör de som jag just då anser att är trevligt, roligt, vettigt, absolut inte vettigt eller nyttigt eller bara roligt.
I situationen jag just nu är i, är behovet skriande! Jag blir otålig, lätt irriterad och snesig utan egen tid. Måst få sitta på soffan med föttren upp mot ryggstödet, lämna dammsugarn mitt i hallen för att sticka iväg ut på en långpromenad, äta min "knarrost" direkt från paketet och lyssna på min musik med HÖG volym och sjunga och dansa med utan att nån ser/hör.
Lite tokig nog jo!
Men vi alla har våra sätt att nolla, och vi alla behöver det.
Ditt sätt är inte bättre än mitt,
men jag kan ju prova på ditt sätt och sen besluta om ditt sätt är bra även för mig.
Men låt mig ha mina sätt - jag låter dig ha dina.
Det här veckoslutet har jag varit för mig själv.
Har en hel del allt möjligt jag tänkte att jag gör.
Och jag tror att nästan allt blev gjort.
Har även aktiverat mig igen och varit ute varje dag.
Jag vet ju, att efter jobbet gör det gått att vara ute en stund istället för att soffa sig eller ta en tupplur.
Och nu har jag äntligen fått tillbaka rutinen med utevistelse.
Snön gör sitt.
Jag älskar skotta snö och jag älskar dagar då solen lyser upp hela rena, vita värden!
Även mörkret blir annorlunda i snölandskapet.
Jag har laddat mig och snart blir det full fart igen.
Ta vara på er och era närmaste!
