Coronan har härjat ända sedan 2020.
Jag har biljetter till koncerer som borde ha gått av stapeln för två år sedan, men biljetterna väntar ännu på the D-day.
Vi har (en stor del av oss) fått tre vaccin emot skitet
men oberoende rullar fanskapet på.
Det är väl så att vi alla kommer att insjukna i den
och den blir som influenssan - en sjukdom som människor nog dör i men vi lär oss o leva med den.
Ryssland hittade på att försöka överta Ukraina.
Men ukrainarna ger sej inte.
De kämpar för sitt land o gör det hårt!
Stora delen av Europa och övriga värden är på deras sida.
Vi tar emot flyktingar; mammor, mommor och barn, största delen av männen vägrar lämna sitt land o blir där o kriga.
Amerikanarna föreslog Ukrainas president, att de kommer och rädda honom,
men har svarade att han inte tänker fara nånstans, skicka flygplan och pansarvagnar!
Han rör sig bland folket och är hela tiden både synlig och med i rullorna.
Vi ordnar insamlingar till miljoner som flytt sitt hem.
Finland och Sverige funderar på att gå i Nato för att trygga sina ryggar.
En stor är bättre än en liten i det här fallet.
President Putin hotar med otgärder vilket gör att vi ännu mer vill höra till Nato.
Mannen i Ryssland har tappat sitt vett, sitt ansikte, sitt ledarskap o försöker mer hot o skräckelse få sin makt tillbaka...
Ingen kan mer lita på hans ord, minst vi som har en jävla lång gemensam gräns!
Jag var till Estland till Fotografiska på utställning
och Kaupo Kikkas kröp långt in under min hud.
Starka, svartvita bilder som passar in i vår tid här och nu.
