Rakastan saunaa,
varsinkin sellaisia saunoja,
joissa lämpö on pehmeä ja hiki valuu noroina.
En oikeastaan pidä kovin kuumasta saunasta,
sellaisessa henki ei oikein tahdo kulkea.
Myös turkkilainen hamam on ihan hemmetin ihana kaikkine pesuine ja hierontoineen.
Ja suomalaisessa saunassa olen mieluiten alasti, riippumatta seurasta,
koska saunassa saunotaan ja puhdistaudutaan, siellä ei katsella toisten pelejä ja vehkeitä ja rasvamakkaroita tai niiden puuttumista!
Savusauna oli minulle uusi kokemus.
Nekin kai ovat aika erilaisia, mutta tämä savusauna jossa minä kävin, on kyllä kokemisen arvoinen.
Saunakiuas on siirrettävää mallia ja vedetään lämmityksen ajaksi ulos saunasta.
Kiukaassa on bauttiarallaa 500 kiloa kiveä,
joten lämmitys aloitetaan aamupäivästä ja illalla joskus sauna on valmis.
Pökköä menee yksi jos toinenkin ja kun pökköjen lisääminen lopetetaan,
odotetaan vielä, että kaikki palaa loppuun.
Ekat savulöylytkin lyödään vielä kiukaan ollessa ulkona.
Ja kun h-hetki on käsillä
työnnetään kiuas saunaan ja eikun saunomaan....
Ihana, kostea, lempeä lämpö tekee sen,
että hiki irtoaa heti ja valuu suurina pisaroina pitkin koko kehoa.
Lempeä lämpö suutelee kehon jokaista sopukkaa
ja maalliset murheet katoavat jonnekin höyryn mukana.
Hiki virtaa ja olo on taivaallinen.
Savun tuoksu on mukava ja tekee elämyksestä vieläkin ihanamman.
Ja ei kun järveen.
Lämpimän saunan ja viileän järviveden lämpöero on aikamoinen,
mutta tuntuu todella hyvältä.
Hetkeksi voi jäädä ihan rauhassa lillumaan veden varaan,
nauttimaan olostaan.
Voiko paljoa tätä autuaampaa olotilaa olla?
Sama toistetaan haluttu määrä kertoja.
Uudestaan ja uudestaan;
Saunotaan, uidaan, saunotaan, uidaan....
Välillä pitää juoda,
kylmä olut on tähän vallan mainio!
Kun kuvittelee saaneensa tarpeeksi saa peseytyä ja jäädä laiturin nokkaan sulattamaan ihanaa olotilaansa.
Olo on kevyt, hyvä, lämmin, puhdas,
savusaunan pehmeä lämpö on varastoitunut kehoon
ja pysyy siellä vielä pitkän aikaa
Tätä tarvii saada vielä joskus lisää.....
Blogitekstisuositus
Tänään tahdon
Tänään tahdon metsään. Tahdon haistella metsän kosteutta ja nähdä peurat ja ketun ja korpin ja muurahaiset. Tahdon löytää sieniä. Ta...
tiistai 16. heinäkuuta 2019
sunnuntai 14. heinäkuuta 2019
Jag startade nåt....
....jag inte vet om jag behärskar.
Paniiiiiik - låt mej bara spy ut allt som rullar i mitt huvud,
jag vet att det hjälper.
För mitt vettiga jag (finns hon på riktigt?) vet ju att dehär är dabbigt!
Men hjärnkontoret måst tömmas, där finns för många tankar.
O ni vet dendär synen: fan på ena axeln och ängeln på den andra, just så känns det just nu och dom tar nog ihop ganska sådär rejält...
Och lilla jag - ja-a - lilla jag där mittemellan
Problemet är inte kanske sådär att jag har rostat
inte kanske heller sådär att jag inte kan
inte heller sådär att jag inte skulle våga
Kanske mer sådär att jag inte riktigt vet om jag vill..
Och jag förstår inte varför
Fan - en man som vill ge mej världen på en silverbricka,
som vill allt gott och väl.
Varför kan jag inte då bara njuta o tacka o ta emot?
Släppa loss,
låta allt rulla med sin egen vikt?
Kanske för att envisa jag (jo tammitusan - hon finns nog!!) är rädd att förlora sin frihet
Kanske därför att allt går med sån fart.
En sekund är jag på mitt femtonde år "för mig själv"
och följande sekund presenteras jag för en dotter, för barnbarn,
för en släkt...
För en hel jävla släkt!
O vet ni - det känns bra - otroligt bra - men fan så farligt.
Vart försvann den eviga "jag kan själv"?
Den eviga rebellen, hon som skiter i vad alla andra tycker o tänker (den tösen känner jag igen...)
Men vetni,
de här är ju just en sån där "up yours"-juttu.
Fan,
han är ju just en sån fartdåre, en sån våghals,
en sån greasemonkey som jag behöver,
en mc-karl, en rallyman, en skiidoraggare, en racerbåtare,
en sån man som gjort just såsom han har velat
men nu vill han bara göra allt för mig.
För honom är nästan 400 km är inget problem, ålderskillnaden är inget problem,
ingenting är ett problem
och ändå funderar jag ännu om jag ska hoppa i romanssen hals över huvud med röven förut
eller inte.
Fan så dabbiga tankar :)
Thank u for your support!
Paniiiiiik - låt mej bara spy ut allt som rullar i mitt huvud,
jag vet att det hjälper.
För mitt vettiga jag (finns hon på riktigt?) vet ju att dehär är dabbigt!
Men hjärnkontoret måst tömmas, där finns för många tankar.
O ni vet dendär synen: fan på ena axeln och ängeln på den andra, just så känns det just nu och dom tar nog ihop ganska sådär rejält...
Och lilla jag - ja-a - lilla jag där mittemellan
Problemet är inte kanske sådär att jag har rostat
inte kanske heller sådär att jag inte kan
inte heller sådär att jag inte skulle våga
Kanske mer sådär att jag inte riktigt vet om jag vill..
Och jag förstår inte varför
Fan - en man som vill ge mej världen på en silverbricka,
som vill allt gott och väl.
Varför kan jag inte då bara njuta o tacka o ta emot?
Släppa loss,
låta allt rulla med sin egen vikt?
Kanske för att envisa jag (jo tammitusan - hon finns nog!!) är rädd att förlora sin frihet
Kanske därför att allt går med sån fart.
En sekund är jag på mitt femtonde år "för mig själv"
och följande sekund presenteras jag för en dotter, för barnbarn,
för en släkt...
För en hel jävla släkt!
O vet ni - det känns bra - otroligt bra - men fan så farligt.
Vart försvann den eviga "jag kan själv"?
Den eviga rebellen, hon som skiter i vad alla andra tycker o tänker (den tösen känner jag igen...)
Men vetni,
de här är ju just en sån där "up yours"-juttu.
Fan,
han är ju just en sån fartdåre, en sån våghals,
en sån greasemonkey som jag behöver,
en mc-karl, en rallyman, en skiidoraggare, en racerbåtare,
en sån man som gjort just såsom han har velat
men nu vill han bara göra allt för mig.
För honom är nästan 400 km är inget problem, ålderskillnaden är inget problem,
ingenting är ett problem
och ändå funderar jag ännu om jag ska hoppa i romanssen hals över huvud med röven förut
eller inte.
Fan så dabbiga tankar :)
Thank u for your support!
tiistai 9. heinäkuuta 2019
Kirjoitustaito kadoksissa
Nyt on kuulkaas niin,
että mulla on taas sellainen kirjoituksellinen kuiva kausi.
Elämässä tapahtuu nyt niin nopeesti niin paljon,
että mun on vaikeeta purkaa mitään mihinkään.
Ja kysehän ei ole siitä,
että menis jotenkin huonosti.
Päinvastoin.
Jessus sentään kun mies hämmentää mun elämääni
Positiivisesti
En ole tottunut siihen,
että mua hemmotellaan,
että mulle halutaan antaa kaikki mitä minä vain haluan.
En osaa haluta tai vaatia ja hämmennyn
Tunnen olevani Liisa Ihmemaassa
Ja vähän pelottaa, että koska se ilkeä Punainen kuningatar astuu kuvaan....
että mulla on taas sellainen kirjoituksellinen kuiva kausi.
Elämässä tapahtuu nyt niin nopeesti niin paljon,
että mun on vaikeeta purkaa mitään mihinkään.
Ja kysehän ei ole siitä,
että menis jotenkin huonosti.
Päinvastoin.
Jessus sentään kun mies hämmentää mun elämääni
Positiivisesti
En ole tottunut siihen,
että mua hemmotellaan,
että mulle halutaan antaa kaikki mitä minä vain haluan.
En osaa haluta tai vaatia ja hämmennyn
Tunnen olevani Liisa Ihmemaassa
Ja vähän pelottaa, että koska se ilkeä Punainen kuningatar astuu kuvaan....
maanantai 1. heinäkuuta 2019
Tuska
Tuska veckoslutet bakom,
tre dagar solsken, musik, vänner, kalla drycker, skratt, kramar - liv o leverne för 100%
Fötterna tykcte inte om mej - men skit i de!
Såsom alltid,
brukar jag ha mina favoriter och det som jag vill se och sen de som har rekommenderats till mig
o så brukar jag nog ofta hitta nån helt - för mej - nytt band
Även så i år
Fredagens absoluta favorit för mig var Amorphis
Såg dom första gången på Monsters of Rock
och blev amorpherad direkt
Deras "lite lättare nya sound" på dom två nyaste plattorna är i min smak.
Dom hade även Anneke med o sjunga, såsom på nyaste plattan
Min telefon sa upp sitt kontrakt redan i början av kvällen
och batteriet tömde sig
Så inga bilder,
kunde inte heller messa nån eller ringa nån.
Men man får bara överleva sånt.
Min telefon är skit o blir snart vikt i grannens fiskenät...
Många band lyssna man på men vissa lyssna man från början till slut
t.ex Marco Hietala, Battle Beast, Antrax, Anneke Van Giersberger.
Dimmu Borgir är fortfarande för "Dimmu" för mig...
Anneke rekommenderar jag även till mina icke-heavy-lyssnande vänner
Hon sjunger så jävla fint - tusan sån röst!
Marcos music var ganska tungt och mörkt, inte precis vad jag väntade mig
Battlebeast har heavyclichér så det räcker
o Antrax är ju Antrax
Och sen hem
Men när jag kommer ett tiden till Mattby
så står det att följande buss går kl 5
V#TTU!!!
Kanske tillbaka till centrum och med tåg så långt hemåt som möjligt
men utan telefon kan jag inte kolla nå tidtabeller,
tågen slutar ju oxå o gå i nåt skede...
Vid en annan utgång sitter en dam, kanske lite yngre än jag
och frågar mig om jag vet nåt om hennes följande buss,
för där står även bara en morgontid
Vi blir och prata, hon kommer från en arbetsresa och bor i Esbo.
Jag föreslår att vi tar kimppataxi till hennes hem o jag fortsätter därifrån vidare med samma bil.
Men hon tycker att eftersom hon har "taxikort" från sin arbetsgivare
så kan vi åka tillsammans till henne och hon kör sen mig hem.
Jag håller fast vid att jag tar taxin vidare
men vi far tillsammans.
Men hon är envis och vill köra mig hem.
Vet ni så härliga människor!
På vägen pratar vi båda öppet om våra livssituationer,
svär på skatterna och pensionsystemen.
När vi kommer på gården frågar jag ännu hur jag kan tacka henne
och hon säger att hon inte vill ha pengar,
hon vill bara att jag kommer ihåg det här och låter det goda gå vidare.
Jisses så härlig människa <3
Beslutar sova följande natt hos min dotter i Hfors.
Jo, vi är ju tillsammans på Tuska
Och en powerbank MÅST handlas.
Så lördag åkar jag iväg igen, med lite större packning för att njuta av Tuska day 2
Lördagens höjdpunkt Stam1na
men även Lost Society, Fear of Domination, Maj Karma, Kvelertak, Opeth och naturligtvis Slayer bör ses
Även Stam!na har på de två senaste plattorna blivit lite "lättare".
Dom har Anna Eriksson med sig och Stam1-nami-na är nog ända som får mig att mosha och hoppa och dansa och tjoa o tjimma o growla.
Guuuuud sånt band.
Lost Society är en heavycliché som måst hela tiden uppmana publiken att göra det ena och det andra;
huka - hoppa, klappa, ropa, skrik, fists upp, show your horns osv...
Men jo, går att lyssna.
Fear of Domination är ny för mej och en positiv överraskning.
Maj Karma sa kompisen att jag "måst se" o den var nog absolut lite hlvtes mycke bättre än jag trodde.
Kvelertak känns nog inte och kommer jag inte nåt ihåg om eftersom kroppen är full av adrenalin och feelisen helt euforisk efter Stam1na :)
Opeth hörde jag också första gången på Monsters of rock
och älskar Mikael Åkerfeltdts röst.
Proge i högsta grad.
Slayer gör sitt, hör inte till mina favoritband men nu har jag sett dem.
Så är dag 2 slut
Krashar på dotterns soffa som hennes sambo har färdigt bäddat och lagat så vi inte behöver hålla på med sånt mitt i natten.
En sån guldklimp till karl <3
Mina fötter håller på å ta livet av mig.
Undrar om mina tassar klarar av den tredje dagen
Day 3, söndag
Vill absolut se Jinjer och Halestorm och Hevisaurus är ju ett måste,
dessutom naturligtvis Behemoth och Hellacopters
Alla som har söndagsbiljett får hämta sina barn och titta på Hevisaurus,
så sött med små heavybarn med stora pelturit på öronen.
Ordnas även meet and greet i köpcentret Redi
och barnen får ansikten målade om de vill
Så jag tar min dotter o titta på Hevisaurus.
Och vet ni, alla sjöng med, stora och små, med och utan barn, feelisen är helt underbar.
Speaken mellan låtarna är just såna att vi vuxna skrattar åt en sak och barnen till en annan.
Efter Hevisaurus går vi förbi huvudlavan och dottern min stannar och frågar var bandets sångare är.
Man ser inte honom på stora screenerna och inte heller på lavan.
De visar sig att han står bland publiken, i mitten av pitten!
Vi stannar och o lyssnar
Bandet heter Frank Carter and the Rattlesnakes, mera kanske punk, heavypunk,
och alldeles otrolig!
Sångaren vill också göra nåt speciellt för kvinnor,
han har ett fint tal och tackar att kvinnorna orkar med alla f*ttiga karlar,
och ordnar en kvinnopit var alla kvinnor kan vara utan att nån rör dom på fel sätt på fel platser,
a safe pit for only women.
Sångaren låter otroligt sympis - den här bändet tar jag med mig hem <3
Punkaren i mej vaknar i liv igen!
Och Halestorms sångerska - ja ni - där är en Qvinna med stort Q,
älskar hennes raspiga sätt att skrika/sjunga!!
Behemoth är fortfarande för "örinä" för mig och jag undrar om alla gossar faktist spelar på samma låt...
Och till sist Hellakopters
En storhet som jag inte kan nämna en ända låt av
ett band som inte är i min smak
säg vad ni vill, men så tycker jag.
Tredje Tuskadagen är slut.
Mina fötter är mos, eller så känns det,
men jag är trött och belåten.
Tuska har igen varit allt det jag älskar.
Och det tar igen ett år före nästa Tuska.....
Tilaa:
Blogitekstit (Atom)