En lördagsväll före farsdag 2021...

Hellou alla ni,

här fan är jag igen - livslevande!

Och förlåt att jag inte uppdaterat nåt sen början av 1900-talet!!

 

Vi är framme i farsagsafton - och vi har varit till gubbens dotter på farsdagsmiddag o badat balja.

De här börjar bli en jävla tradition.

Dottern och hennes familj är fin, gillar dem på riktigt.

 

Allt annat är fine - utom en sak.

Alkoholbruket.

 

Jag vågar inte mer ta nå alkohol på gemensamma fester,

för jag

- kan inte knäppa käft om jag tar

- jag orkar inte ta / har inte kraft att hand om en vuxen, full, hundrakilos man om jag själv är full

Oj flicka lilla i sånt pisse du har ordnat dig!

Ska vi ta de här från början?

Jag är en uppkäftig tös, som inte bugar för auktoriter, inte heller bockar för "stora pojkar", inte är rädd för att säga min åsikt - men väljen gärna tidpunkten för det. Jag väljer mina slagsmål, och tar mig i dem bara om jag anser att motparten är "värt det"

"Värt det" har inget att göra med kön, tittel, hudfärg, religion, sexuell läggning eller utseende - det har att göra med hjärnkapacitet.

Men emellan tvivlar jag min egen hjänkapacitet

Vet ni när en vuxen man "inte vet hur han blivit så full" så svarar man ju bara att det har att göra med mängden alkohol du sväljit ikväll.

Jag är bara så jävla arg för tillfället.
Igen.
Arg på mig själv.
Hur i helvete kan det bli så här igen?
Och på sättet jag har igen ordnat mig i sånt jävla piss, att jag bara vill ut från de här.
Jag vill bara säga att stick.
Åk iväg.
Låt mig vara.
Jag bara inte orkar mer.
Jag bara inte vill mer.

Och jag förstår att det inte hjälper ett skit att skriva om det här i min blogg, för jag borde göra nåt.

Men det lättar att få spy ut allt....

Nån vacker dag hittar jag honom som passar in i allt dehär.
Honom som jag inte behöver halft bära in.
Honom som jag inte behöver klä av för att få i säng på julen, farsdagen, nyåret, midsommar o födelsedag...

Nån dag....