så berätta inte till nån...
Har haft ett projekt i huvudet ren en längre tid.
Vill skriva brev.
Gammaldags brev
För hand
Med penna på papper
O in i ett kuvert
Frimärke på
Och med snigelpost till mottagaren
De vill jag göra.
För ett halvt år sen bad jag mina vänner på fb
skicka mej sina adresser som privatmeddelanden.
Hade då ren projektet i tankarna.
Ville att de hinner glömma saken
före jag skriver till dem.
Har påbörjat två brev
Fast jag skriver en massa för hand
så blir de på nåt underligt vis rampfeber
o mitt i allt får jag inte nåt skrivet.
Lite som när man som fjortis skulle skriva
"lappar" eller "brev" åt den man var kär i.
O handen blir så trött.
O så blir de tyrkfel
Fast jag skriver inte kärleksbrev.
Jag ska bara skriva brev till mina vänner.
Alla dom som har haft kontakt med mej i årtusenden.
Alla dom som jag tänkt på så ofta
Så kanske det är ett kärleksbrev på nåt sätt ändå.
Jag vill berätta att de är viktiga och att jag tänker på dem
fast jag är dålig o hålla kontakt.
Jag ska försöka tredje gången...
Helt, helt underbart! När jag var på dessa senast så stod jag och pillade på riktigt hederliga turist-postkort och tänkte om man skulle ta och skicka! Bara det att jag ju inte hade någon, eller väldigt få, postadresser med mig. Hade varit lite snopet att posta dem från Tammisto-posten liksom. Men tanken fanns där. Att sätta sig på ett café, beställa in en cappuccino och skriva ett dussin kort. Som man gjorde då. Förr. :D.
VastaaPoista