Dom kommer och dom går

Livet är sånt
att man kan inte alltid välja hur man vill
eller vad man vill
Inte ens det nästbästa alternativet
Det finns gånger man blir delad bara skit
men det är bara att tacka o ta emot.

Lika som val
kommer och går människor
Vissa hålls med oss långa tider
vissa personers stigar bara korsar våra stigar
och ändå kan dom lämna minnen som håller hela livet.
Vissa gömmer man i sitt hjärta
Andra glömmer man totalt
Några önskar man att man aldrig ens träffat.

På min nya arbetsplats finns många olika sorters människor
såsom på alla arbetsplatser.
Jag är den nyaste men ca en månad före mig
kom en annan person...som for idag.
Vi hann nog prata en massa, både skräp och allvarliga saker.
Undrar om vi minns varann efter 10 år.

Min son, han flyttar tillbaka närmare hem,
han ska hit och studera.
Han sadlar om helt, byter yrke, från sjöss till idrottsinstruktör.
De finns dom i närkretsarna som ifrågasätter hans val
och hans byte, men det är hans liv,
hans val och hans stig som han vill gå.
Han lämnar sitt liv, sina vänner, sitt jobb, allt han haft där han nu lever
och kastar sig i nåt helt nytt.

Jag undrar om mina val, mina byten och mitt sätt att prova,
vara nyfiken och open minded har bidragit till att han vågar.
Kanske de, att han har fått prata om sina tankar med mig,
med en vuxen som inte direkt säger hur han ska göra eller 
vad som är rätt eller fel
har fått honom så stark att han vågar.
Jag tror att jag inte skulle klara av så där radikala beslut...