Jag har vuxit upp i en "annorlunda" omgivning.
Min far var företagare o hos oss bodde ofta en del av våra arbetare.
Inte så att dom sku ha bott med oss
för vi bodde inte heller i "ett normalt hem"
utan de bodde hos oss.
Mer om de kanske senare.
Men jag har vuxit upp bland olika slags människor.
En del stora starka män
endel råsupande banditer,
endel snälla supande fabusar
endel hårda tuffingar
och endel skygga, blyga män
Jag har lärt mig läsa människor och situationer
o jag har lärt mig att även under den hårdaste ytan finns ofta en sårad liten flicka eller pojke
som bara vill bli godkännd
som har tappar bort sej eller sitt hopp
o söker kärlek o sin plats på jorden
Som en liten flicka bland alla dessa vilda själar
har jag som oftast blivit bemött som en prinsessa
Mitt öppna sätt har väl gett dem tro på att de finns också såna som inte vill ha nåt
utan bara är där.
Jag har lärt mej att få är elaka på riktigt.
Men de finns även dom som har "fittiga inälvor",
som slår kniven i ryggen direkt du svänger dej.
Dom som vill använda alla till sin egen nyttan och syften och spel
Elaka människor som njuter av att få nån på knän, psykiskt eller fysiskt...
Bland alla de vilda själarna har jag traskat,
vandrat, dansat, levt och fått vara mej själv.
Även jag har sökt mej själv,
sökt min plats,
sökt godkännande...
Om jag vuxit till en bra människa, kompis, kumpan, mamma
ja det kan jag inte själv bedömma.
Det får du göra.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti