...grymma drömmar...

Jag har inte på långalångalånga tider haft drömmar jag skulle minnas.
Men nu är drömmarna tillbaka.

Har haft både goda och dåliga drömmar

men som tur är inte alla drömmar lika "levande" som förra nattens mardröm....

Var på resa med min dotter i nåt exotiskt land
och under vår resa bryter inbördeskriget ut.
Ingen är säker, turister är lovligt byte för att göra vad man vill
eller använda som gisslan för att eventuellt få pengar.
Livet är ingenting värt.
Vi flyr i en full kaos och  hamnar ifrån varandra.
Jag hamnar på hårda platser och ser och upplever all den våld
som en människa kan tänkas göra mot en annan människa.
Har fullt upp att hållas i liv o letar febrilt efter min dotter.
Gråter inte än, kämpar bara så in i helvete, måst ju hitta min dotter!
Ilskan, vrede, ågan o kärleken kör mig vidare.
Vidare.

Tills jag ser henne.
Hon står där och karlarna cirklar runt henne som nå jävla hyenor runt sitt byte.
Dom rycker i hennes kläder.
Hon ser ut som om hon slutat kämpa,
hennes blick är nedfälld.
Min dotter.
Min krigare!
Jumalauta!!!!

Hatet, ilskan o vrede i mig får mig att rusa fram,
slå o sparka o sloss o göra allt jag kan för att få hyenorna o sticka till helvete,
dit dom hör, dit dom ska brinna i en evig eld o förbannelse.
Av nån underlig orsak flyr skitstövlarna o
jag kramar min dotter
Hon ser på mig och säger:
"mamma, du är krossad"
o jag svarar
"nej, jag är inte krossad jag är bara chockad över vad en människa kan göra åt en annan..."

Vaknar gråtande o det tar en god stund före jag lugnar ner mig,
före jag får skakat av mej grymma drömmens fiilis.
Blir och fundera att sånt här händer på riktigt,
i riktiga livet,
att tusen, miljoner kvinnor och karlar gråter över sina barn,
sina hustrun och män
sina systrar och bröder,
sina vänner och grannar
och dom vaknar inte i en varm säng i ett land var det råder frid o fröjd....