Fiktivt?
Del 5

Här står jag och diskutterar civiliserat med dig
och de andra.
De andra kan ju inte ens ana mina tankar.
Du ser frågande ut men bara för en bråkdelssekund.
"Ja-a, jag vet.." nickar jag.
Kodspråk.
Hemligheter.
Ååå så de pirrar i magen.
Står fortfarande lugnt o pratar med alla
fast jag innerst inne skulle bara villa springa iväg,
skippa skitsnacket
klä av dig
låta dig klä av mig
o göra allt...
såsom vi gjort också förr.
Väntan gör allt ännu häftigare.

Vi båda vet vad vi vill.
Hur vi vill.
Och våra tankar råkar passa ihop...
Tid o plats försvinner igen en gång