Så många tankar

Tankar -
Inte alltså behållare utan tankar i huvudet.
Jag har tänkt hårt hela veckan (åhå)
men inte orkat skriva upp nåt.
Har bara yrat från det ena till det andra och stupat i säng för att vakna o rusa iväg igen följande morgon.

På veckoslutet försökte jag mobilisera nån kompis för par kalla bärs - men lyckades inte.
Saknar vuxenkontakter.
Saknar sanslöst gapflabb i gott sällskap
Ville bara ut o ha det roligt.
Utan att tänka hur man borde bete sig,
utan att behöva hejda sig.
Ni vet - jag o mina små djävular
som gör krångel i kroppen
o ofta orsakar alla möjliga småkatastrofer.
Ja-a, dom har vaknat igen

En gammal "hoito" kontaktade mig,
men i det här fallet har jag blivit klokare.
Honom vill jag inte träffa.
Fast han har sina goda sidor
så är han nog bara trubbel med stort T.

Sonen ringde på tisdagen
att "surprise...jag sitter på tåget o är snart hemma..."
De där med att börja med "surprise"
får mitt hjärtat att slå ett par överloppsa slag o sen lämna par slag oslagna,
för mina små gulleplutsusar kan nog ordna såna överraskningar att huhhu..
Jag tror dom brås på ett yrväder till mor
De liksom bara händer o sker saker!

Det kommunala möteslivet började också
och MBI timmarna
och inlärningen till det nya är i full fräs
Man sku ju tro
att hjärnan och tankarna skulle stanna av allt håsas,
men tvärtom
Jag har svårt att få surret i skallen och tystna.
Går liksom på övervarv.
Vet ju precis vad som skulle nollställa kropp o knopp,
men just nu är det svårt att ordna.

Sonen åka tillbaks till Åland
Det börjar kännas lättare att skicka honom iväg.
Fast en liten bit av mitt hjärta blir nog alltid hängande i hans byxbunt.
De gör det alltid när de far.
Dottern har varit under sin semester hemma i par etapper
o hon har ju bott borta redan många år
O ändå känns det tomt när hon far.
Men jag är ju enormt lyckligt lottad eftersom de vill komma hem!
Jag har fina barn, dom bästa som finns
o just såna spirivinklar som passar mig <3

Får se vad vi hittar på det här veckoslutet ;)