...hjälp...

Jag blev ju inte en son
såsom paps hade önskat.
Så jag måste försöka kompensera det på nåt sätt.
Så kändes de.
Kanske just därför har de nog alltid varit jättesvårt att begära hjälp

Jag tycker att man ska klara sig själv

med det mesta

Och om man vill ha nåt

får man bara jobba för det.

Så har jag blivit lärd hemifrån

Ta i o gör - nu kan du om du vill!

Men åren gör sitt.
Skilsmässan gorde att jag inte alltid ens han med allt som borde ha gjorts
så jag lärde mig prioritera.
Skit i storstädning när man klarar sej med mindre!!
O gör för fan också sånt du njuter av så orkar du med vardagen!!!

Och efter att ha haft nära människor allvarligt sjuka
så förstår man att ingenting är självklart.
O så blev jag ju själv allvarligt sjuk...

Jag har lärt mig begära hjälp.
Lätt är det inte men jag har lärt mig.
Och som tur har jag runt mig människor som bryr sig o som alltid hjälper när de behövs.
Jag har inte en man
men jag har många karlar
Och jag har många bussiga kvinnor runt mig
Och jag har släkter som kan kallas duga!

Jag vill bara säga,
att fast allt inte är enligt vanliga standardmått perfekt
så är nog allt lite hlvetes bra!

Ett litet exempel på hur det kan gå:
När jag var sjuk o slut som värst
uppdaterade jag min fb status med text
att jag sku nästan kunna döda för en platta choko.
Par timmar senare ringer dörrklockan
o systerson står där med tre chokoplattor
för han vet inte hurdan choko jag gillar mest...
<3 <3 <3