Vaknar från min dröm.
Vet ni, dom är så realistiska emellan.
Jag vet ju att det var en dröm,
men adrenalinet och endorfinerna rusar i min kropp
och jag ler fortfarande.
Vill inte öppna mina ögon och stiga upp,
vill hålla känslan kvar,
för i drömmen var vi där,
på stugan,
du och jag.
Och fast hon hur försökte,
så såg du bara mig.
Det var bara mig du ville ha.
Och fast jag var orolig över kommande stormen
och båtfärden över havet,
så var du där.
Med mej.
Och det kändes så bra.
Vill bara hålla i den känslan en liten stund till.
Hör hur regnet faller
o somnar om till en stund.
Men du var ren borta...