Fiktivt? Del 9

Du sa alltid att jag inte får förälska mej i dej.
Du sa alltid att jag ska söka mej nån annan.
Nån som vill bli min på riktigt.

En stund trodde jag att jag skulle kunna ändra på det.
Ändra på dej o dina tankar.
En stund trodde jag att jag skulle kunna bli din stora kärlek.
Din inspiration.
Den som gör ditt liv värt att leva.
Och mitt.
Sa det aldrig högt eftersom jag visste hur du tänkte.
Men jag såg ju hur du njöt av mitt sälskap.
Hur du ville träffas ofta.
Våra diskussioner var höga o låga,
ärliga o djupa,
o vi tyckte lika om många saker.

Men du sa alltid att jag inte får fastna för dej.
Så jag lyssnade och löd.
Fastnade inte.
Sluta ha höga tankar om nåt gemensamt
Sluta tänka att jag var viktig för dej.
Tänkte inte mer på om du hade djupare känslor för mej.
Stängde av tankarna och hoppet om nåt mer.

O nu säger du att jag är kall
Att jag sårar dej när jag inte svarar på dina känslor.

Men vet du,
jag kan mycket.
Jag kan tända hela himlen o få din kropp i lågor
o jag kan älska o sjunga o dansa
o förföra dej 1000 procentigt.
Jag kan ge hela mej till dej.
Men jag kan också låsa in alla känslor
o gömma nyckeln.
O då går det inte mer att hitta den.
Du hittar inte den o inte jag heller.

Så förälska dej inte i mej.
Sök åt dej nån annan
Nån sån som kan bli på riktigt bara din....