För 24 år sen satt jag den här tiden på kvällen
och beundrade min andra dotter.
Hon var så liten
men perfekt
Hon hade ögonfransar som fick luften att virvla när hon blinka
Och hon hade långa, smala, vackra fingrar.
Och när hon skrek,
gjorde hon de med hela kroppen,
hårt och krävande.
Min lilla My
Sommaren var tidig o det hade varit hett.
Jag led av hettan,
kunde/orkade inte vara i solen
utan fick sitta i skuggan på dagen.
Storasyster ville simma o vara ute,
men jag bara inte kunde med hettan.
Pappa jobba som brandman
och enligt Murphys lag så jobba han när förlossningen började mitt i natten så
han hamna komma hem från arbetspasset
Hans arbetskompisar väckte honom med att skrika "Keikka, keikka!!!"
och när han yrvaken rusa till sin utrustning
så ropa dom att keikkan var hemma...
Vägen hemifrån till Ekenäs tog ca 45 min
men de fanns många vägarbeten
och det kändes som en oändligt lång och het och ojämn väg...
När vi kom hem med lillasyster
så svalnade vädret.
Och vi hamnade klä på lillasyster massor med kläder för att hon var så liten.
Hon har fortfarande otroliga ögon
och vackra händer
och hon har en stark vilja.
Hon är fortfarande min lilla My
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti