Jag och mina språk

När jag var liten prata jag svenska.
Det är fortfarande mitt hjärtas språk,
de språket som blir kvar när jag är så trött att hjärnan inte mer fungerar.
Min far prata teckenspråk, på finska.
O i min omvärd pratades finska.
Så skolan börja jag på finska fast jag kunde bara svenska.

Siitä tuli kielikylpy.
Ihan sillain rankimman mukaan.
Päätin, että vielä näytän kuka hallitsee minkäkin kielen.

In the school I had the great opportunity to study English. And oh God I loved it!
It was nobody's own language and nobody could mock my English.
I'm a quick learner and soon English took over my Swedish.

Und da - deutsch! Zwei Jahren studieren und ich verstehe deutch aber spreche oder schreibe - nicht so gut.

Englanti ja suomi. Siinä ne todella vahvat. Ja äidinkieli kadoksissa!
Kunnes....
Förälskade mig i en finlandssvensk.
Fick mitt första barn o märkte att jag inte kan gulla o lella på finska - det blev bara sååå fel.
Hade ju tänkt att jag pratar finska o pappan svenska så småttusarna skulle få de båda inhemska i förbifarten.

Fick lära mig svenskan på nytt.
Fick lära mej barnramsor o sånger o orden som används i skolan o kyrkan o köket o sängen o...
Och som jag sög i mej ord. Ordspråk. Ordlek.
Ni kan inte tro hur språk "smakar gott"!!
Ville ge mina småttisar bra ordförråd, bra språk, stark känsla för modersmål.
Vi läste högt, mycket o ofta, vi sjöng, vi rimma o ramsa, vi skrev dikter o hittade på egna sagor.
Vi lekte med språket och ord!

När barnen blev större blev det högläsning på engelska också. Finskan hamna ungarna lära sej pga min släkt. Bra det också!

Olen myös työskennellyt englanniksi saksalaisten, sveitsiläisten ja espanjalaisten kanssa (olisin halunnut harjoitella saksaani, mutta se kiellettiin) ja samnordiska / nynorske tuli myös tutuksi samalla työpaikalla. And I studyed more business english.

Tytöt lukivat koulussa ranskaa ja niukin naukin pystyin avittamaan joskus läksyjen kuulustelussa.

Ja tuli kielellisesti hiljainen hetki.

Kunnes sisko houkutteli mukaan oppimaan venäjää!
Siinäpä vasta vaikeuskerrointa. Mutta - ah niin ihana kieli monine s:ineen ja hassuine aakkosineen.
Mutta jostain syystä opiskelu jäi vain yhteen vuoteen...
Нет хороший (onkohan toi alkuunkaan oikein?)
Ja päässyt niin ruostumaan että hui!
Puhetta kuunnellessa voi olla että ymmärtää jonkun sanan sieltä täältä ja jotain fraaseja jäänyt päähän.
Siinäpä se.

Ahora yo estudio español!
Ja tässäpä kieli, joka maistuu ihanalle.
Eka vuosi meneillään, mutta luulen, ettei jää tähän.

Idag kan jag säga att jag är tvåspråkig.
Vet inte emellan om jag pratat med kunden på finska eller svenska o måst kolla det från anteckningarna jag gjort. Men att skriva svenska är nog svårt...

O mina barn då?
De har nog ärvt min kärlek till språk <3