Och för 21 år sen var jag 31

Efter många om och men föddes min junior
sonen min,
den så otroligt lilla babyn.
Han var lång o smal som ett gummiband.
Direkt efter förlossningen grät jag i hormonrushet över
att han ska till milin...
Jag kunde inte förstå att nåt så litet kunde vara färdigt!
Pga komplikationer var jag rädd att allt inte sku ha varit rätt, att han inte mådde bra, ja - jag var rädd över lag att npt skulle ha gått snett.
Min lilleman, lillebror.
Men han var frisk o kry o skrek som en karl
sket blöjan full
o passa på att strila på en varje gång man sku byta blöja.
"Kisipistol" kalla tösarna honom.

Idag är han 21.
Han är lång o snygg
Han vill prova sina egna vingar
O så ska han göra.
Vingarna bär bara man vågar kasta sej!

Grattis gullegubben,
du är den viktigaste mannen i mitt liv!